I hate (almost) everything about you - del 8

Nästa morgon när larmet pep ville Andy bara vända sig om och fortsätta sova. Men dom hade betalat för frukosten så det skulle vara dumt att strunta i den. Medan Simon duschade drog Andy på sig ett par svarta slitna jeans och sin batmanhuvtröja. Håret drog han bara en hand igenom. Han kunde fixa det när dom kom tillbaks.
Samtidigt som Andy och Simon klev ut öppnades också dörren bredvid och en minst sagt sliten Liam kom ut, därefter hördes en ljus röst och en blond tjej smet ut efter honom. Det tog en liten stund för Andy att koppla, han hade ju varit så säker på att det varit Jake som haft nattbesök.
Liam fick syn på Andy och Gabriel-eller-möjligtvis-Simon men orkade inte ens höja ett ögonbryn. Kvällen hade varit jäkligt rolig men han var fan inte säker på om det hade varit värt det. Det han ångrade mest började på L och slutade på ollo. Han hade aldrig ens varit i närheten i att göra något med henne tidigare. Han hade aldrig ens attraherats av henne utan tvärtom ofta tyckt att hon var rent ut sagt jobbig. Dessutom var hon Emmas bästa kompis. Lollo verkade dock inte ångra någonting utan smög in sin hand i hans och såg sedan upp på honom med ett snett leende. Han suckade lågt men lät sig dras med i korridoren.
Andy såg en stund efter dom. Det behövdes inget geni för att förstå att det där varit ett one night stand – eller kanske en repris från någon annan fest. Men det var fler än en gång han sett Liam på skolan med någon tjej och undrat för sig själv ifall det var en flickvän. Liam var allt sånt som tjejer oftast tycktes söka; populär, snygg och en idiot. Nu när han följde dom andra två med blicken blev han ännu mer säker på att han inbillat sig det han trott sig se förra året. Eller så hade han faktiskt sett rätt och att det var just efter den situationen som Liam insett att ´nej jag är nog väldigt, väldigt straight.´
”Hallå?”
Han blinkade snabbt till och vände sig om mot Simon som viftade med handen framför honom. ”Va?”
”Trodde du hade somnat.” Han såg bort mot hållet Liam och hans tjej försvunnit. ”Han har inte varit på dig igen eller?” frågade han och rynkade oroligt pannan.
”Liam? Nej. Nej, jag bara… Ska vi gå till frukosten eller?”

Liam hade skippat frukosten. Han hade kommit så långt som fram till ingången till matsalen innan han bara känt som att all luft gått ur honom. Vilket hade följts av att Emma precis kommit ut från hissen och inte alls verkat ha uppskattat synen av Liam och Lollo tillsammans. Lollo i klänningen från igår men med bara ben. Med sitt sprängande huvud, dåliga morgonhumör och känslor och tankar han fortfarande inte ville hantera hade Liam verkligen inte orkat med något drama utan begett sig ner till hytten igen.
Som om morgonen inte börjat nog jävligt insåg han att han måste ha råkat låsa in nyckelkortet i hytten. Dörren var låst och jeansfickan tom. Uppgivet sjönk han ner på golvet med ryggen lutad mot den säkert sällan rengjorda väggen. Att det var skola imorgon kändes som ett enda skämt.
När han hörde fotsteg mot den mjuka heltäckningsmattan väntade han sig att det skulle vara Lollo eller Emma, om nu dagen skulle fortsätta i samma spår. Så lättnaden när han hörde Jakes röst var enorm.
”Hej kompis”, flinade han. ”Vad sitter du här för?”
”Utelåst.”
”Vad fan, vart har du slarvat bort kortet någonstans?”
”Inne i hytten? Kanske?” föreslog han med ett ursäktande leende.
Ett lågt skratt hördes från Jake när han drog upp sitt eget kort ur fickan. ”Du är så himla dålig. Men vart har du tjejen då?”
Liam stönade plågat till när han mindes att Jake hade dykt upp mitt i allt, och reste sig sedan upp. ”Du skulle ha räddat mig.”
”Det såg inte ut som att du ville bli räddad”, sa han retsamt.  
”Det var ett dumt misstag i alla fall”, suckade Liam när dom gått in. Han ville fortfarande påstå att han var bi, men det var definitivt inte 50/50 när det kom till tjejer och killar. Han insåg mer för varje tjej att det var betydligt mer han uppskattade med killar. Om Lollos slingrande armar inatt hade varit jobbiga så var det ingenting emot hur ovillig han varit till att ha henne i sängen imorse. Han orkade inte med tjejer som klängde. Som ville kela. Som ville vara nära och ligga och stryka fingrar längs bar hud. När det kom till killar var det konstigt nog en helt annan sak. Då kunde han uppskatta att någon pillade lite med hans hår och att han själv fick linda armarna runt den andres kropp.
”Lollo känns inte riktigt som din typ faktiskt.”
”Nej… och så mötte jag Emma utanför frukosten som typ ville döda mig med blicken också.”
Jake såg först medlidande på honom men började sedan skratta och la armen om honom. ”Låter som du haft en rätt tuff morgon.”
”Jag råkade nog reta upp Nathalie igår också, något om att jag behandlar henne som ett välgörenhetsoffer eller något sånt.”
Jake fortsatte skratta. ”Men gud, vart var jag när allt det här hände? Låter ju riktigt underhållande.”
Trots sin självömkan kunde Liam inte låta bli att flina.
”Snälla säg att du blev bitchslapad av Andy eller något också.”
Liam knuffade honom lätt mot sängen, men det blev tydligen hårdare än han tänkt och när Jake snubblade in i den tog han snabbt ett steg mot honom. ”Sorr-” Han ändrade sig i samma stund som han såg Jakes jävla flin. ”Sluta garva. Men nej jag umgicks tack och lov ingenting med Andy. Inte vad jag minns i alla fall.”
Jake log bara igen, och såg precis som vanligt oförskämt pigg ut. ”Ska vi gå upp på däck och kika? Johan sa att det inte blåste så mycket längre.”
”Visst”, nickade Liam.
”Men du har inte ätit frukost alltså?”
”Nej jag pallade inte att sitta där när både Lollo och Emma var där.”
”Och Nathalie”, påminde Jake honom snällt.
Liam greppade närmaste vapen – vilket var hårborsten som låg på det lilla bordet – och Jake höll snabbt upp händerna med ett brett leende. ”Förlåt! Vi fixar en doggybag åt dig så kan du äta uppe på däck. Det fanns sådana där goda fyllon idag med.”
”Phys-”
”-alis, jag vet. Inte funderat på att bli svensklärare, Solin?”
”Fan vad dryg du är.” Liam skakade roat på huvudet och tog upp sitt nyckelkort som han hittat liggande på sängen, innan dom lämnade hytten.
”Men desto snällare i natt, jag pröjsade för glaset du kraschade, om du minns?”
Liam såg förbryllat på honom men började sedan sakta minnas. Han skulle visa att han kunde skicka iväg ett glas längs bardisken och få det att stanna precis innan kanten. Saken var bara att han inte alls hade kunnat det och glaset hade gått i rätt många bitar.
”Gjorde du?” frågade han och stönade lätt till. ”Det hade du inte behövt.”
Hans kompis flinade bara. ”Det var inga problem. Jag tror inte ens att vi behövde göra det, men jag ville smöra för bartendern, för hon var skitsnygg. Gick däremot inget vidare.”
Nu var det Liam som skrattade innan han något mer oroligt tillade ”Jag gjorde inget mer va?”
”Inte vad jag vet om.”

”Vart sov du förresten?” frågade han och kände sig plötsligt lite dum som bara hade tagit med Lollo på det där sättet när det faktiskt också varit Jakes hytt.
”Med Pontus och Johan.”
”Med Pontus eller Johan?” frågade han misstroget.
”Jag var full och försökte faktiskt krypa ner bredvid Pontus…” Jake skakade roat på huvudet. ”Han blev så jävla arg alltså. Sov på golvet emellan sängarna, och jag kan informera om att golven inte städas särskilt noga.”
”Sorry”, flinade Liam. ”Du hade kunnat komma tillbaks lite senare bara.”
”Till omgång nummer två eller? Nej tack. Då hade jag ju isåfall velat vara med själv.”

”Du behöver inte skjutsa mig”, flinade Lisette.
”Klart jag kan göra det, så slipper du ta bussen”, log Andy och gick mot baksidan av terminalen där han ställt cykeln igår.
”Du behöver faktiskt inte”, sa hon igen och stannade till.
”Vad?” frågade han förvånat.
”Mamma”, flinade hon och pekade mot deras lilla ananasgula bil.
”Vilken timing. Vi ses imorgon?”
Dom kramades snabbt innan Lisette greppade sin chockrosa lilla kabinväska för att gå iväg till bilen.
Andy hade inte hunnit cykla längre än över övergångsställen förrän han fick syn på en bekant skinnjacksklädd rygg framför sig.
”Hej.”
Liam vred på huvudet då han plötsligt hörde Andys röst. Han hade inte märkt att han cyklade bakom honom. ”Hej”, svarade han ointresserat.
”Hade du kul?” frågade Andy trots Liams uttråkade uppsyn.
”Japp”, sa Liam kort och fortsatte cykla. ”Du? Eller satt du i hytten bara?”
”Varför skulle jag ha gjort det?” frågade Andy, plötsligt irriterad. Han kunde till och med hellre ta att dom kallade honom för emo – för det var han ju – men han började bli rejält trött på att Liam och hans kompisar skulle få honom att framstå som världens tråkigaste person. Bara för att han inte festade med dom så betydde det inte att han alltid satt hemma.
”Inte vet jag”, suckade Liam. ”Kanske för att du ser piggare ut än mig…”
Var Liam fortfarande inte helt nykter kanske? När det gällde den blonde så räknades nämligen det där som någonting oerhört schysst.
Liam var ärlig i det han sa. Andy såg förvisso inte superpigg ut och hans hår var rufsigare än vanligt, men han såg åtminstone bättre ut än vad han själv gjorde just nu. Han släppte ena handen om styret för att fiska upp mobilen ur jackfickan. Han hade sett att det trillat in ett par sms igår men som så ofta hade han inte orkat bry sig om att vare sig läsa eller svara på dom. Han hade tänkt att han kunde skjuta på det tills morgonen efter. Nu insåg han att han kanske borde ha svarat tidigare ändå. Särskilt på grund av sms:et han fått i morse. Plus dom två missade samtalen.
[22:03 nytt meddelande- morsan] Var det god mat? Mycket folk? :) Ta det lite lugnt ikväll, snälla.
[00:12 nytt meddelande- morsan] Du kan väl svara mig att du är okej bara?
[09:08 nytt meddelade- morsan] Förstår du inte att jag blir orolig? Och det är enbart på grund av dig själv som jag alltid behöver vara det, så då får du tycka att jag är en jobbig mamma isåfall. Och har du verkligen suttit i fyllecell Liam? För om det är sant så kommer du inte att få gå hemifrån dom närmaste helgerna. Ring mig. 
Va? Vad i helvete pratade hon om? Han hade varit full, och inte ens det borde hon veta, men han hade för sjutton inte suttit i någon fyllecell. Han kunde inte klandra henne för dom oroliga sms:en och att hon blev irriterad när han inte svarade, för precis som hon sa så var det han själv som ställt till det för länge sen. Gång på gång. Men det där var ingenting han kunde känna sig skyldig till nu när han läste det sista sms:et igen.
”Har du pratat med Magda?” frågade han genast Andy och såg vaksamt på honom där han cyklade snett framför. Det var den enda förklaringen han kunde komma fram till. Ingen av hans kompisar hade såklart numret till Cathy.
”Vad menar du med det? Jag har inte ringt henne idag, nej.”
”Jag kanske ska förenkla frågan. Har du pratat med din mamma om mig? Igår, i natt, jag bryr mig fan inte om när du gjort det.”
Andy var på väg att bita tag i läppen men hejdade sig. Han hade inte riktigt tänkt igenom möjliga konsekvenser när han skickat det där sms:et i natt. Nu kändes det dessutom väldigt barnsligt.
”Om du pratade med Cathy själv skulle jag slippa”, nöjde han sig med att svara och fortsatte trampa.
”Du är fan inte sann. Vad är ditt jävla problem? Vad fan skriver du och hittar på saker om mig för?”
Andy svarade inte och dom fortsatte cykla under tystnad. Hade Liam orkat så hade han cyklat ifrån honom på en gång, men nu tog varje tramptag emot.
Det var när dom nästan var hemma som Andy inte höll blicken på vägen utan letade efter mobilen i fickan och därför råkade skrapa hjulet i trottoarkanten. Han vinglade till och vred snabbt på styret, vilket bara gjorde det ännu värre och helt plötsligt hade han vridit hjulet så fel att han flög av cykeln och landade med en dov duns på asfalten. Det var egentligen inte att det gjorde så jätteont, utan mer att han skämdes så fruktansvärt mycket inför Liam.
”Helvete”, muttrade han och försökte dra loss benet som hamnat under cykeln.
Liam hade chockat sett på hur Andy gjort några slags konster med cykeln som slutat i en kraschlandning och han hoppade snabbt av sin egen cykel för att släppa ner den på marken.

Det var så nära att ett´Hur gick det?!´ lämnade hans läppar, men istället blev det ”Vad i helvete gör du?!”

”Vad fan ser det ut som”, sa Andy och sparkade till cykeln i ett försök att få undan den.
Liam lyfte enkelt bort den och hukade sig sedan ner mot honom.  
”Du kunde väl ha väntat tills du var hemma på gården åtminstone”, muttrade Liam som visste att han isåfall inte skulle ha haft minsta skyldighet att behöva hjälpa honom.
Andy svarade inte utan såg bara missnöjt ner på sitt knä. Det hade blivit en reva över jeansknäet och precis i glipan syntes det lite blod och grus i skrubbsåret.  
”Du blöder”, sa Liam och kom av sig lite. Blod hade aldrig varit hans starka sida. Ärligt talat var det en av hans absolut svagaste sidor.
”Det är bara ett skrubbsår”, mumlade Andy och reste sig upp. Han kastade en snabb blick på Liam och fick en något tveksam blick tillbaks innan den blonde suckade.
”Säg inte att det var jag som knuffade dig eller något. Morsan är redan förbannad på mig.”
Hade Andy också reagerat på vad dom precis hade sagt till varandra? Du blöder. Det är bara ett skrubbsår. Han hoppades att han inte mindes. Han hoppades att dom båda bara skulle kunna glömma alla dom där tidigare åren.

10 år tidigare
Liam sträckte sig upp och plingade flera gånger tills Andy öppnade dörren med ett stort leende.
”Hej!”
”Hej”, log Liam lika glatt tillbaks. ”Vill du följa med och åka sparkcykel?”
Andy nickade. ”Ska bara hämta hjälmen.” Det var ett krav dom båda två hade fått för att ens få dom där sparkcyklarna.
Liam väntade i dörröppningen och dom gick sedan ut på gården. ”Jag har hittat en jättestor backe vi kan åka i!” sa han ivrigt.  
Just nu var största inne-grejen sparkcykel. Alla skulle ha en. Så Liam och Andy hade startat en tjatkampanj och till sist hade Magda och Cathy gett med sig och köpt dom en varsin. Andys var blå, Liams svart.
Det skulle dock ganska snart visa sig att hjälm inte varit tillräckligt med skydd.
”Jag åker först!” sa Andy när dom tagit sig uppför hela asfaltsbacken. Dom hade noga väntat tills alla bilar åkt förbi och nu var det äntligen fritt fram.
”Wiie!” skrek Andy och Liam såg brett leende efter honom – tills Andy råkade åka på en för stor sten och flög över styret.
”Andy!” skrek Liam och satte fart efter honom. Andy låg helt still och Liam såg redan för sin inre syn att han var död.
Andy drog efter andan och började gråta, mest av rädsla och när Liam slängde ifrån sig sparkcykeln och kastade sig ner bredvid satte han sig försiktigt upp och strök undan tårarna. ”Det gick fort i alla fall...”, sa han med ett något hackigt andetag och försökte sig på ett leende.
Liam såg bara med stora ögon på Andys bara knä. Ett stort sår täckte det och såg jätteläskigt ut.
”Du blöder”, viskade han och såg skrämt upp på Andy som inte ens grät längre. Hade han inte jättejätteont?
”Det är bara ett skrubbsår”, sa Andy och log lite. Tårarna glittrade fortfarande bland ögonfransarna.
Liam såg på såret igen och kunde inte hindra dom få tårarna som letat sig fram i hans egna ögon av ren reflex när han sett Andys knä. När han sett blodet.
”Har du brutit det?” viskade han. ”Knäet?”
Andy fnissade. ”Nej, det svider bara.” Han såg sedan oroligt på sin kompis. ”Är du ledsen?”
Liam försökte stryka undan tårarna. ”Förlåt Andy”, sa han tyst. ”Jag trodde att det skulle vara en bra backe.”
”Det är inte ditt fel ju”, sa Andy och reste sig upp, grimaserade lite när det sved igen.
”Här”, sa Liam snabbt och drog av sig svettbandet han haft runt handleden och gav det till Andy. ”Du kan trycka med det.”
Andy tog emot det svarta bandet och pressade det mot såret. ”Tack Liam.”
”Jag kan bära dig hem. Om vi vilar ibland”, log han försiktigt och reste på Andys sparkcykel.

Liam var på väg att resa på Andys cykel men hejdade sig. Det här var ingen jävla flashback som dom skulle återuppleva.
”Klarar du dig in?” frågade han otåligt och sneglade mot Andys knä.
Andy nickade. Vad skulle Liam ha gjort om han sagt nej? Typ flinat och sagt ’synd för dig’? Det var nog bäst att inte veta. För om den andre verkligen skulle göra det skulle Andy bli ledsen, och han hatade att veta om det.
Liam tog upp sin egen cykel och började rulla den mot gården, men avsiktligt mycket långsammare än nödvändigt bara för att hinna se hur Andy också reste på sin och gick hem. Först när den svarthårige hade lutat cykeln mot husfasaden, hivat upp väskan på axeln och gått in med lite haltande på högerbenet gick också Liam in.