I hate (almost) everything about you - del 11

”Vad snabbt det växer, gräset. Tyckte att det var nyss snön försvann ju. Påminn mig att jag ska ta och klippa det imorgon”, sa Cathy efter att ha slagit sig ner vid köksbordet med en kopp te. Blicken var riktad ut mot gården.
Liam som också satt vid bordet, men med samhällsboken tog tillfället i akt att komma ifrån pluggandet.
”Jag kan göra det nu annars?”
Han orkade fan inte bry sig. Ett dåligt provresultat kunde knappast dra ner hela hans slutbetyg. Egentligen var han bra på samhällskunskap, han hade nog till och med ett VG just nu, men just det här kapitlet var så totalt ointressant att han knappt orkade läsa igenom texten. Hur skulle han kunna bry sig i skolan när det var så pass lite tid kvar? Det hade inte blivit någon fest hos Jocke, tydligen hade han och några av hans polare fått för sig att dom skulle ut på krogen istället. Så där hade kvällens plan försvunnit. Om han inte hade lust att hänga med och spendera en massa pengar han inte hade vill säga. Dessutom var det lika bra att Cathy såg att han var hemma en fredagskväll – och åtminstone hade pluggat en stund – eftersom hon lagom förlåtit honom sedan sist när han spytt i hallen.
”Vill du det? Det får du jättegärna göra isåfall”, log hans mamma lättat.

Liam pluggade i hörsnäckorna till mobilen innan han drog igång gräsklipparen och började sin väg längs framsidan. När han vände om för att klippa närmast staketet fick han syn på Andy som kom cyklande längs vägen på en rosa cykel. Han hade ett par svarta fotbollsshorts på sig så Liam antog att han varit på träning. Han såg… trött ut. Inte trött som i att det varit en jobbig träning utan mer uppgivet trött? Om det ens var något man kunde säga? Fast vad fan visste han om det? Han var inte någon psykolog och han tänkte inte analysera Andys trötthet.   
”Ny cykel?” ropade han över gräsklipparens brummande.
”Håll käften.”
”Men ta det lugnt”, sa han och höll upp händerna. Det hade varit oväntat. Andy var definitivt inte på humör. ”Woah!” Han fick precis tag i gräsklipparen igen innan den åkte iväg på egna äventyr. När han såg upp igen hade Andy redan gått in och han kunde inte låta bli att undra vad det var som hade hänt. Det kunde inte ha varit hans fel den här gången. Han hade bara skämtsamt frågat om hans cykel – inte något som Andy i vanliga fall skulle ha blivit så upprörd över.
Fyrtio minuter senare var Liam klar med hela trädgården och drog den lite klibbiga luggen ur pannan.
”Gud vad bra, tack”, log Cathy när han kom in i hallen. ”Det finns iste i kylen ifall du vill ha. Jag tänkte gå och lägga mig nu så jag hinner få några timmars sömn innan jag ska upp igen.”
”Okej”, sa han och tog av sig skorna.
”Hur gick det med samhällen du höll på med innan?”
”Bra”, ljög han.
”Vad skönt”, log hans mamma. ”Godnatt då."
"Godnatt", sa han och gick in i köket. Efter att hennes steg i trappen tystnat hällde han upp ett glas vin åt sig själv med den tysta motiveringen att det hon inte visste skulle hon inte heller må dåligt över. Han skulle ju åtminstone vara duktig och vara hemma ikväll.
Eller kanske inte.
”Hallå?” svarade han i telefonen när Jake ringde.
”Tja! Följer du med till Sarah på fest?”
”Visst. När drar vi?”
”Om en halvtimme? Vi kan ses på stan?”
”Yes det blir bra. Hör av mig.”
Han hade tyckt att han varit snabb med dusch, hårfixande och klädombyte, men när han kollade på klockan hade det redan gått femtio minuter. Jake skulle dock inte bli förvånad. Däremot skulle han som vanligt ta chansen att påpeka hur jävla fåfäng han var. Dom tidigare ljusa jeansen var utbytta till ett par svarta och tröjan till en slapp, tunn vit t-shirt med rundad hals. Högra handleden pryddes av ett svart läderarmband. Han skrev en lapp till Cathy – där han endast gav informationen om att han skulle träffa Jake – och la på köksbordet innan han lämnade huset. 

Andy hade helt glömt bort att han bestämt med Nicholas och Kevin att han skulle med på fest, han hade sagt att han skulle skynda sig efter träningen, så när Nicholas ringde och undrade vart han var suckade han tungt. ”Visst ja. Jag glömde… sorry.”
Nu låg han i sängen och tittade på en film med popcornskålen som sällskap. Han hade ätit middag tillsammans med Magda efter att han kommit hem från träningen men sedan inte ens velat umgås med henne. För att tycka synd om sig själv i ensamhet antog han.
”Det är lugnt, det inte förrän nu folk har börjat ramla in. Kommer du nu eller?”
”Jag vet inte… jag har inte riktigt någon lust.”
Han hade tänkt åka hem till Lisette först men ångrat sig eftersom han inte velat sprida sitt negativa emo-beteende. Ändå så visste han ju att Lisette absolut inte skulle ha tyckt så, utan antingen sympatideppat med honom eller ha fått honom till att skriva en lista på dom personer han hatade mest just då för att sedan elda upp papperet i handfatet. Det var något tips hon hade fått från en blogg tidigare.
”Men det blir kul”, försökte Nicholas och tillade sedan. ”Det har inte hänt något?”
”Egentligen inte, känner mig bara låg.”
”Då blir du på bättre humör om du kommer hit, lovar!” Andy hörde den höga musiken i bakgrunden och tvekade lite innan han svarade. ”Okej då. Men jag måste fixa mig lite så det tar ett tag.”
”Ingen fara! Skitbra. Då ses vi snart”, sa hans kompis glatt.
Han kanske hade rätt. Han kanske skulle bli på bättre humör av att komma ut lite. Det kanske kunde bli kul. Han reste sig upp och borstade bort popcornsmulorna från dom svarta mjukisbyxorna och drog sedan av sig huvtröjan.
Han tryckte ner sina smala ben i ett par lika smala slitna stuprör och valde en svartröd baseball-tröja som matchade det röda i hans hår. Slutligen fick två nitskärp, ett vanligt och ett lite smalare, pryda hans höfter. Runt högra handleden satt redan några tygarmband, alldeles under dom tatuerade bokstäverna ´Never Give In´. När sminket runt ögonen hade förbättrats lite grann kände han sig klar utseendemässigt i alla fall. Förhoppningsvis skulle festhumöret infinna sig när han väl kom dit.
”Jag åker på fest”, sa han till Magda som satt i soffan och tittade på en film på tv.
”Jaha, nu?” sa hon förvånat.
”Ja, jag hade glömt av det bara, Nicholas ringde.”
”Okej, vem är det hos då?”
”Sarah Hill, du vet inte vem det är, hon går i B.”
Magda log svagt. ”Okej, ha det så kul då. Har du nyckel eller ska jag lämna upplåst?”
Hans mamma hade självklart märkt att det var någonting när han kom hem och tvingat ur honom vad som var fel. Hans förklaring hade varit att träningen gått dåligt och att han känt sig okoncentrerad bara. Orsaken till det hade han låtit bli att nämna. Hon kanske skulle ha tyckt att han överreagerade om han berättat att det fanns några i skolan – bortsett från Liam – som tyckte om att jävlas med honom då och då. Det var ju inte så att dom brukade trycka ner hans huvud i toaletten eller sno hans kläder på idrotten. Han kanske faktiskt gjorde det; överreagerade. Det var ju inte hela världen att dom tycktes hata honom av någon anledning. Han brydde sig inte så som han hade gjort första året.
”Jag har nyckel, men det blir nog inte så jättesent ändå”, sa han och drog handen genom det svarta rufset. ”Kan jag ta någon öl?”
Först hade Magda varit helt emot att köpa ut något till honom, då när han i 9an frågat för första gången. Men förra året hade hon väl kommit fram till att det var bättre att han fick med sig något hemifrån än att han skulle köpa av någon annan. Dessutom gick han i 3an nu, var 18 och det hade inte inträffat särskilt många gånger att han kommit hem full heller. Lite fumlig och fnissig kanske, men dom gånger han blivit lite för full hade han lyckats smyga så pass bra att Magda inte vaknat, eller så hade han sovit hos någon annan. Han kom ihåg att han hade hört Magda fråga Cathy om det där för länge sedan, ifall hon lät Liam dricka och om hon köpte ut till honom. Cathy hade låtit rätt uppgiven när hon sagt att Liam hade fixat sin egen alkohol sedan han gick i 8an, och att det inte fanns så mycket hon kunde göra. Och Liam var ju den som också kom hem fullast absolut oftast.
”Ja det finns nog någon i källaren. Ta det lugnt bara.”
Han flinade till lite. ”Oroa dig inte mamma.”

När Andy öppnade dörren till Sarahs stora villa såg han att det var massor av folk där, båda sådana han inte kände och en del bekanta ansikten.
”Hej Andy”, log Isabell från hans klass när hon kom förbi hallen med en ciderflaska i handen.
”Tja, har jag missat allt kul?” flinade han.
”Nej du kommer alldeles perfekt”, log hon tillbaks och skrattade lite. ”Nicholas är i köket, han sa att du var på väg.”
”Okej.”
Han gick ut i köket och ställde in sin påse i kylskåpet efter att han hade tagit ur en ölburk.
”Andy!”
Han hade precis öppnat ölen när Nicholas dök upp. ”Hej, jag hade helt glömt av att vi bestämt. Jag låg hemma och glodde på film”, sa han med ett ursäktande leende.
”Nu är du här i alla fall”, konstaterade Nicholas och slog sin flaska mot Andys burk i en skål. ”Hur gick träningen?”
”Vi behöver inte prata om den”, sa Andy med en liten grimas.

Liam hade lyckats bana sig fram genom vardagsrummet och trängde sig ner i den svarta skinnsoffan mellan Johan och Matilda. Det såg mer eller mindre ut som ett museum där inne. Stora vita bokhyllor som sträckte sig ända upp till taket nästan. En enorm ljuskrona som skulle överträffa belysningen på självaste nobelmiddagen och så panoramafönster på det. Rummet, hela huset för den delen, skulle kunna platsa i vilken heminredningstidning som helst.
”Liam…”, flinade Matilda och knuffade till honom lite lätt med armbågen. Hon var så liten och nätt att hon lyckades med att få Johan som varken var lång eller särskilt muskulös att se stor ut där bredvid. Hennes bruna plattade hår slutade strax ovanför axlarna, och hon tyckte nästan om att retas mer än vad Liam gjorde.
”Vadå jag trodde ni hade sparat mellanrummet till mig”, flinade han.
”Det var inget mellanrum”, sa hon och himlade med ögonen. Vilket bara var ett spel. Matilda hade ingenting alls emot att Liam tryckte sig ner bredvid henne, för även om hon oftast gjorde ett bra jobb med att låtsas vara svårflirtad så hade han sett hennes blickar tillräckligt många gånger för att hon skulle vara avslöjad. Han tyckte att det var precis lika kul att spela med, att fortsätta envisas och låtsas som att han trodde att han skulle få jobba för det.
”Vad har du för blandning där?” undrade han och nickade mot hennes glas med den lilaaktiga vätskan. 
”Smultron och plommon tror jag, en ny cider. Smaka?”
Han tog en liten klunk ur hennes glas och gav sedan snabbt tillbaks det. ”Nej fy. Är så sött så man får ont i tänderna ju.”
”Är den ju inte.”
”Lika söt som dig ungefär.”
Matilda skrattade högt till. ”Alltså nej, du kan inte säga såna där smöriga saker.” Hon gav honom ett leende innan hon roat skakade på huvudet så att dom silvriga ringarna i öronen dinglade.
”Det är precis vad du gillar ju”, flinade han tillbaks.
”Är det?” Hon höjde på ett av dom välplockade ögonbrynen.  
Liam nickade och tog hennes glas för ännu en klunk. I brist på egen dricka för tillfället fick det sötäckliga duga.
Efter bara ytterligare någon minut reste sig Matilda upp, och dom visste båda två att hon bara låtsades ha behövt tagit stöd mot hans lår med handen. ”Jag ska leta på Jessi.”

Runt en timme senare var Andys dystra tankar som bortblåsta. Om det berodde på sällskapet i köket eller av ölen visste han inte - kanske en kombination. Han hämtade en ny öl ur kylskåpet och gick därefter mot vardagsrummet. På vägen dit lyckades han dock med det där som gjorde så fruktansvärt ont; att slå i tån i tröskeln. När han fortfarande halvt snubblande såg upp råkade han krocka rätt in i någon. Någon som han dessutom råkade spilla ut sin öl på.
”Woah, vad fan!”
Andy såg till sin fasa att det var Liam och skyndade sig att öppna munnen. ”Gud förlåt, jag såg inte.”
Han hade inte ens vetat om att Liam befann sig på samma fest.
”Fan också”, sa den andre igen och suckade ljudligt. ”Nu är du skyldig mig en tröja.”
”Den går att tvätta?” försökte Andy och hade omedvetet bitit tag i läppen på det där sättet som hände alltför ofta när han var nervös. Alkoholen hjälpte tydligen inte till längre.
”Jag behöver en nu fattar du väl…” Han drog missnöjt i sin vita, nu delvis gulaktiga, och blöta t-shirt.
Andy hade väntat sig mer utav en utskällning eller till och med att Liam skulle hälla ut sin öl på honom, så jämfört med det så var hans muttrande svordomar ändå väldigt positiva. Fast Liam var uppenbarligen inte helt nykter, och med tanke på hur han varit när han knackat på hans fönster mitt i natten så var han inte lika fullt humörsvängig när han var full. Andy skulle kunna säga att det var Liams problem att han hade en blöt tröja och gå vidare, men eftersom det faktiskt varit hans fel den här gången försökte han tänka ut någon lösning på det hela istället.
”Sarah har väl en brorsa?”
”Vet inte, kanske hon har. Vad har det med saken att göra? Är du tänd på honom eller?” frågade Liam och höjde på ena ögonbrynet men verkade inte riktigt kunna hålla den där kaxiga minen utan flinade till. Som att han sagt något jätteroligt. Och bara för att Liam var så fånig – dels över vad han sagt och dels att han inte kunnat hålla minen - och för att Andy själv inte var nykter så kunde han inte låta bli att kort skratta till han också.
”Nej det är jag inte. Men det kanske finns en tröja till dig.”
Liam såg oförstående på Andy. Vad babblade han om? Och fan vad äckligt det kändes med en alldeles klibbig tröja. Andy hade säkert siktat på honom. Gjort någon smart uträkning om på vilket avstånd han skulle kasta för att göra mest skada.
”Men kom då”, suckade Andy och Liam följde efter honom uppför den svängda trappan. Väggen var dekorerad med flera stora tavlor föreställande något kladd som säkert kostat miljoner. Varför inte bara gå till en förskola och låta ungarna gå lös på ett stort papper och sedan rama in det?
”Är det här du ska döda mig eller?”
”Bra förslag”, sa Andy utan att vända sig om. ”Tror du andra våningen är tillräckligt för att bryta nacken?”
Liam snubblade till på översta trappsteget och hur sjukt skulle det inte ha varit om han ramlat ner och brutit nacken precis efter att Andy sagt sådär? Han höll sig dock på fötter och följde strax efter den andre in på ett rum.
Andy kände sig lite duktig som verkade ha hittat rätt rum direkt, med tanke på kläderna som låg på golvet och den halvnakna tjejen på väggen så verkade det i alla fall tillhöra Sarahs brorsa, och han gick fram till garderoben och försökte att inte känna sig som en tjuv när han tog ut en t-shirt. Brorsan skulle ju säkert få tillbaks den. Han höll upp den svarta tröjan mot Liam och höjde på ögonbrynen. ”Duger den? Eller ska det vara något särskilt märke eller?”
”Ge hit den då”, sa Liam och fångade tröjan när Andy kastade den.
Liam tog tag i nederkanten på sin ölstinkande tröja och Andys blick föll automatiskt ner till hans mage när den blottades. Precis lika platt och slät som senast på idrotten. Inte ett endaste hårstrå.
”Hallå kan du dra härifrån eller? Bög.”
Andy ryckte till och såg upp på den blonde. Både generad och irriterad. Det var inte som att han hade stått och glott på honom. ”Va? Ja varsågod för hjälpen”, muttrade han och gled förbi Liam ut i hallen igen. Han svalde hårt och fortsatte ner för trappen där festen fortfarande var i full gång. Han hade definitivt glott.  

Liam drog på sig den nya, något tightare, tröjan och passade på att kasta en blick på sig själv i den smala spegeln som var placerad bredvid dörren. Nu kändes det betydligt bättre. Det hade faktiskt varit schysst av Andy att hjälpa till när det trots allt var han som varit klantig. Han insåg också att det kanske varit en aning fånigt av honom att kalla honom bög just i den situationen. Egentligen oavsett, eftersom han själv lirade på båda sidorna, men vad fan. Hur känslig kunde killen vara liksom? Han drog fingrarna genom håret en extra gång och lämnade sedan sin egen tröja i en hög på golvet innan han gjorde det övriga folket på nedervåningen sällskap.

Inne i vardagsrummet krockade Andy nästan in med Nicholas – men tack och lov utan öl i handen den här gången – och tog leende tag om hans axel.
”Man vet att det är en stor villa när man tappar bort varandra i den?”
Nicholas skrattade och nickade. ”Det är ganska galet faktiskt.”
Nicholas var den sortens kille som såg ordentlig ut; mörkbrunt kortklippt hår, snälla bruna ögon, ett ständigt leende på läpparna och hela jeans. Han var verkligen snäll också, inget snack om saken. Men det var ändå lite ´skenet bedrar´ över honom då han var den i klassen som stod för underhållningen; killen som drog skämten, retades och som ofta blev tillsagd av lärarna, han var den kompisen som Andy sett riktigt full flest gånger och det var han som slirat in i rektorns bil med moppen första året på gymnasiet. Men ordentlig eller ej; Andy var väldigt glad över att dom så snabbt blivit kompisar.
”Jag ska ut och röka. Hänger du med?”
”Visst”, nickade Andy. Även om han inte själv rökte kunde han i alla fall vara sällskap. Han hade testat, både tre och fyra gånger i åttan – dom som aldrig testat var han riktigt imponerad av -men aldrig fastnat för det. Vilket han var tacksam över nu.
Han tog på sig sina skor som han sett till att ställa nära dörren så att han skulle hitta dom och följde sedan med Nicholas ut i den svala luften.
”Såg att Johan var här. Han har inte jävlats något va?”
Andy lutade sig mot trappräcket och skakade på huvudet. ”Nej det har han inte. Men jag har knappt varit i samma rum som honom så. Liam är här också.”
”Jaha, honom har jag inte sett”, sa Nicholas något förvånat. Liam brukade höras och synas vart han än var någonstans. ”Fast som du sa, man tappar faktiskt bort folk här inne så är kanske inte så konstigt ändå. Eller så har han redan däckat”, flinade han och blåste ut röken.

Liam hade inte däckat, inte av den anledningen i alla fall. Han låg flämtande bredvid Matilda i någons säng. En gästsäng kanske, eller så var det Sarahs föräldrars. Han visste inte så noga. Han hade vetat från att han satt sig i soffan bredvid Matilda att han skulle få ligga med henne om han ville. Det hade också varit en av planerna för kvällen, att han skulle ha antingen Matilda eller någon annan tjej under sig innan natten var slut. När dom dansat för en stund sedan – eller kanske snarare hånglat medan dom rört på sig lite grann – hade det dock inte varit några tvivel om att Matilda haft samma plan.
”Du har väl egentligen redan tillräckligt stort ego för att behöva höra det, men jag säger det ändå; du är sjukt bra.” Matilda log snett och drog fingrarna genom sitt trassliga hår. Hon hade nog dragit mer i det själv än vad han gjort.
Liam flinade bara till svar. Det var klart att han visste att han var bra. Men sedan var det inte så svårt att göra tjejer, däribland Matilda, nöjda heller. Han kysstes bra. Han kunde titta in i deras ögon med sin djupt gröna blick. Han kunde låtsas fumla lite charmigt med bh-spännet. Han kunde lågt stöna till när det passade, fastän det dom gjorde inte var så himla märkvärdigt. Det var lite samma sak varje fest liksom. Om han fick ut något av det? Kanske. Ibland. Sammantaget så var det nice, han behövde inte tänka så mycket och… det var ärligt talat lite det här som väntades av honom. Matilda skulle berätta om det för sina tjejkompisar och det skulle spridas vidare. För, utan att skryta, så hade det blivit någon slags status att ha legat med honom. Och om hans egna kompisar inte redan vetat om det så skulle dom kort därefter göra det. Som sagt; det var ingenting nytt.  
Fast så var det den där delen som han var betydligt mer ovillig till. Matilda lutade sig ner och kysste honom lätt innan hon drog sina franskmanikyrerade naglar över hans midja. Och som på automatik började Liam känna sig obekväm. Det var åtminstone det som var skönt med en fest; man kunde lämna den. Han behövde inte vakna upp bredvid Matilda imorgon. Han var nog verkligen inte förhållandekillen. Han skulle bli uttråkad efter ett dygn. Att ligga med samma tjej som han sov bredvid, vaknade bredvid, umgicks med under dagen, käkade någonting på kvällen med, gick ut med tillsammans med kompisarna, gick hem med. Det lät så jävla tråkigt. Hur skulle något kunna kännas spännande när man hade vant sig vid det?
Något som skulle ha kunnat blivit betydligt mer spännande med kvällen hade väl varit om han vågat dra in någon kille i sovrummet istället. Det var något helt annat att ligga med en kille och han skulle definitivt inte ha agerat lika mycket på autopilot som han gjort nu.
Och så skulle någon ha fått reda på det och han hade varit totalt utmobbad i skolan på måndag.
Andy blev i och för sig inte mobbad av halva skolan för att han var gay, men så rörde han sig oftast inte i samma kretsar som Liam heller. Andy hade förmodligen mycket bättre kompisar än hono-. Han avbröt snabbt sin egen tanke med några blinkningar. Det var inte sant. Liam hade bra kompisar. Okej, Jake var den enda han kunde vara helt ärlig med när det gällde precis allting. Jake var också den enda som inte riktigt förväntade sig att Liam skulle komma med storslagna idéer varje helg. Det var inte så att han skulle ha bjudit hem Pontus eller Johan på tacokväll med honom och sin mamma direkt. Men egentligen hade han bara sig själv att skylla, det var han själv som hade satt sig i den sitsen. Det var han själv som hade satt upp den attityden redan i 7an och fortsatt hålla fast vid den. Han hade målat upp den bilden dom andra hade utav honom; och till stor del stämde den ju. Men kanske var det dom där 20 procenten av hans personlighet som bara Jake visste om som gjorde skillnaden.
Hur mycket skit hade dom egentligen inte gjort i ettan? Klottrande nere vid tågstationen, otaliga bråk på stan med killar dom inte ens kände, skadegörelse, snattande… Och alla idéer hade i grund och botten varit Liams. Kanske var Andy inte tråkig utan bara mer smart.
Alltså vad i helvete. Hur full var han?! Sedan när hade han börjat tänka positiva tankar om Andy? Hade alkoholen han druckit redan hunnit ta död på några hjärnceller?
Men till saken hörde att Andy hade varit ute som gay redan när han började på gymnasiet – sådant gjorde skillnad. Alla hade redan bildat sig en uppfattning om Liam, han kunde inte komma ut som bi tre år senare.
Liam visste inte säkert när Andy kommit på det – dom hade aldrig pratat om något sådant när dom varit yngre – men han skulle gissa att det kanske varit under högstadiet.
”Vad funderar du på då?” Matilda drog tillbaks honom till verkligheten och hennes söta, flinande ansikte fyllde hans synfält. Alldeles för söt. Han hävde sig upp på armbågarna – plötsligt ännu mer desperat över att komma därifrån.
”Jag tror jag ska dra hem.”
”Jaså”, sa hon förvånat.
Han satte sig upp och vände blicken mot henne igen. ”Är det något problem med det?” frågade han med ett retsamt leende och sträckte sig efter sin fortfarande halvfulla röda mugg som han ställt på sängbordet. Han svepte det som var kvar av hans GT och kände hur det brände till i halsen.
”Pft”, flinade hon. ”Kommer inte sakna dig en sekund.”
Han såg roat på henne innan han fiskade upp sina mönstrade boxers från golvet. Leendet rann av hans läppar så fort han hade vänt bort ansiktet.

Det var som att gå på en skattjakt utan en karta att försöka hitta sin jacka bland alla andras. Det var ungefär fem jackor som hängde på krokar, resten låg i den vanliga högen som lätt bildades på fester. Andy hade haft kul men nu kände han ändå att han ville hem. Han var lite lagom snurrig i huvudet utan att han skulle behöva vara bakis imorgon, och ärligt talat var det rätt skönt att gå ifrån en fest innan det blev bråkigt. Typ ’sluta när det är som bäst’ eller något. Fan. Han kanske var tråkig, precis som Liam sa. Liam, Liam, Liam. Kunde den jäveln sluta inkräkta i hans huvud hela tiden? Andy hade dansat, druckit, skrattat, pratat med nytt folk… Det var inte att vara tråkig. Det kändes som en liten seger när han lyckades dra fram den svarta skinnjackan ur högen – tills han insåg att det inte var hans. Han kände sig skapligt frustrerad då han gjorde ett nytt försök att gräva sig ner i högen. Nog för att han inte skulle frysa ihjäl utan jacka, men han var inte så sugen på att behöva åka tillbaks till Sarah imorgon bara för att hämta den.
En dörr öppnades i korridoren intill hallen och han vände automatiskt på huvudet. Det var Liam som kom ut, med håret ännu rufsigare än innan. Han rättade till sin lånade t-shirt och snart kom en brunhårig tjej, lika rufsig hon med, ut bakom honom. Ett sovrum alltså. Andy bet tag i läppen och undrade smått hur många Liam hade legat med egentligen. Det där var ju förmodligen tradition för honom på varenda fest. Tjejen som han inte visste namnet på gled förbi Liam och in i vardagsrummet igen, som att det inte var något särskilt dom hade gjort. Brydde sig Liam ens om ifall det var bra för tjejen ifråga också? Säkert inte. Och lika troligt var det väl att tjejer såg någonting charmigt i det med. Som allt med honom.
Varför gjorde det honom så frustrerad? Det var inte som att dom tävlade om samma tjejer. Andy tävlade inte om någon tjej överhuvudtaget.
”Är du någon garderobskille eller?” Liams flin byttes ut till ett något mer irriterat uttryck. ”Ge hit den.”
Det var först då han förstod att det måste vara Liams skinnjacka han fortfarande höll i högra handen och han gav honom den snabbt utan ett ord. Några sekunder senare öppnades dörren och den andre försvann ut.
Andy hittade snart sin egen jacka men funderade nästan på att stanna ett tag till bara för att slippa gå i närheten av Liam, men nattbussen skulle gå om nästan exakt 6 minuter, och han ville inte vänta i 64 minuter till på nästa. Varför hade han ens tänkt på hur Liam kunde tänkas vara när han hade sex? Det var bara stört. Snart skulle han väl börja gissa vilken färg han hade på underkläderna också. Blåsvarta. Han hade sett kanten av dom när Liam drog av sig tröjan. Om det hade varit vinter hade han gått ut och stoppat huvudet i snön nu.

Liam stod lutad mot busskurens glasruta med en cigg mellan läpparna när han såg Andy komma gående i mörkret längs trottoarkanten. Han såg verkligen ut som en emo med den där huvan uppdragen och den svarta luggen som stack ut. Lite skrikig musik och scenen hade kunnat varit som tagen ur en musikvideo av Sleeping With Sirens.
Andy slog sig ner på bänken och Liam fortsatte röka sin cigarett tills den var slut. Han suckade lågt och tog upp sin mobil. 01.40.
”När går bussen?” sa Liam.
Andy såg inte upp på honom när han svarade. ”För tio minuter sedan.”
Perfekt. Kunde bussen inte ens se till att vara i tid på natten? Dom kunde ju inte ens skylla på halt väglag nu.
Han släppte ner fimpen på marken och trampade lite på den. Tystnaden här ute var en rejäl kontrast mot ljudnivån som hade varit inomhus hos Sarah och det var förvånansvärt skönt faktiskt. Han halade upp en ny cigarett ur jackfickan men fick problem med tändaren som inte alls ville samarbeta. Efter ett tag gav den ändå med sig men istället lyckades han missa ciggen med lågan och bränna sig själv på tummen. ”Aj som fan”, muttrade han och gav tändaren en mordisk blick. Till sist fick han lov att kisa med ena ögat för att klara av att få eld på cigaretten. Han trodde inte att han hade druckit så mycket men uppenbarligen måste han ha gjort det.

Andy såg upp när han plötsligt hörde Liam andas ut i något slags skratt. Kanske mer ett mellanting av ett fniss och en fnysning.
”Vad är det?”
Liam såg mot honom. ”Streckkoden på den där bilen. Kuk.”
Andy höjde ena ögonbrynet och kunde inte hindra den högra mungipan från att dras lite uppåt. ”Va?”
”Där borta”, sa han och pekade.
”KUH står det…”
”Va, nej det står kuk. K, U…” Liam tog några steg framåt och hukade sig en aning, som att det skulle få honom att se bättre? Men ja tydligen verkade det göra det då fortsättningen kom. ”Okej det står KUH.”
”Jag är ganska så säker på att kuk är en av dom kombinationerna som är borttagna.”
”Ja du är ju smart och vet allt”, sa Liam och Andy var precis på väg att sucka när han än en gång tillade någonting. Nu med ytterligare ett lågt skratt. ”Fast det hade varit ganska kul om någon kört runt med en sådan skylt.”
”Sure…”, höll han med för Liams skull och skakade lätt på huvudet. Om han skulle tvingas stå och vänta vid en busshållplats med Liam så var det helt klart att föredra när han var full. 
”Vart fan är busseeen?” suckade Liam tungt efter ännu en kvart. ”Jag är seriöst trött i benen.”
”Sätt dig då”, sa Andy enkelt.
Liam kisade mot honom och skakade långsamt på huvudet, som att han trodde att Andy hade någon baktanke med förslaget. Minuterna gick och Andy började inse att det inte skulle komma någon buss. Det verkade i alla fall inte som att det skulle ske inom den närmsta tiden. Han gav Liam en blick.
”Jag går, ska du med eller?”
Det tog en stund innan Liam verkade fatta att det var honom som Andy pratade med. ”Jag hittar själv, …lilla… emo.” Han hade ett flin på läpparna när han sa det men Andy flinade inte tillbaks den här gången. Han tog tillbaks det där med att han var snällare onykter. 
”Låt oss hoppas att du inte gör det”, mumlade han och började gå. Synd igen att det inte var vinter. Det hade varit rätt åt Liam om han somnat och frusit fast i någon snödriva.

Liam skyndade sig efter Andy så fort han börjat gå.
”Andy! Jag menade inte… eller alltså…”
Andy snurrade runt och såg irriterat på honom. ”Vad?”
”Emo behöver inte vara… vad heter det, negativt.”
”Nehej?” Han hade stannat till och såg på den blonde med rynkad panna. ”Så du tycker att det är positivt nu?”
”Nej. Alltså jag skulle aldrig vilja ha den stilen. Men... ja.” Han verkade inte ha någon bättre förklaring på vad han nyss sagt. Andy borde egentligen inte fortsätta prata med honom heller för det skulle uppenbarligen inte komma mycket vettigt ur hans mun i natt. Ändå kunde han inte låta bli eftersom… Dom pratade utan att direkt bråka. Och… Han sakn- Det kunde vara kul att retas med honom eftersom det kändes som att han hade övertaget nu. Han som inte alls var lika berusad.
”Du skulle aldrig ha den stilen alltså?” Han såg ner på sig själv och sedan på Liam.
”Nej? Vad…”
”Jag tycker det ser ut som att du har precis lika tighta jeans som mig. Du har ett nitskärp där under tröjan också, eller hur?”
Liam lyfte på nederkanten av tröjan som att han – det hade han förmodligen – glömt vad han tagit på sig tidigare.
”Precis. Jag med. Du har bandtröjor på dig ibland. Du har en piercing i läppen. Vilket definitivt är emo. Och då är du därmed värre än mig eftersom jag inte ens har någon. Du har armband på dig – jag med.”
Liam kisade mot honom igen. ”Vad försöker du säga, emoandy?”
Han skakade på huvudet åt att han ens valde att använda det namnet nu. ”Att du kanske inte ska klaga så mycket på min stil med tanke på att vi har en hel del gemensamt. Du kanske inte sminkar dig och har svart hår, men kom igen… Du har tillräckligt många inslag för att inte kunna säga att du aldrig skulle vilja ha någonting själv från min stil.”
Liam såg tyst på honom, såg ner på sig själv och tittade sedan upp igen. Nu var ögonbrynet höjt och leendet betydligt kaxigare än nyss. Han måste ha kämpat mycket för att få fram det trots berusningen.
”Har du övat länge på det där talet eller?”
Andy svarade inte men Liam fortsatte se på honom. Han ville inte påstå att han var ful. Han irriterade sig ofta på den där luggen över ena ögat och han skulle aldrig heller påstå att Andy var snygg. Men om någon helt okänd kille, typ på en fest, skulle ha samma utseende som Andy så skulle han enligt Liam vara ganska snygg. Vänta lite. Vad exakt babblade han om i sitt eget huvud? Allt lät bara väldigt, väldigt förvirrande. Lät det inte som att det han nyss tänkt betydde att han tyckte att emoandy hade ett snyggt utseende? För det tyckte han ju inte.
”Ah.” Han stönade till åt rösterna i huvudet – eller om det nu var hans högljudda tankar då – och drog fingrarna genom håret. ”Jag följer väl med då.” Han skulle ju omöjligt hitta hem annars.

”Du sover inte hos mig igen, bara så att du vet”, sa Andy när dom nästan var hemma. Otroligt nog hade det inte blivit något som kunnat liknas vid tjafs under den något långsamma promenaden. Inga fler emokommentarer, inget spydigt ifrån Andy. Bara… dom hade till och med skrattat några gånger – åt sådant som inte ens varit kul.
”Inte?” flinade Liam och fortsatte påpekande med ”Jag fick sist.”
”En engångsgrej”, log Andy lika ironiskt.
Precis som att det varit dumt att släppa in honom den gången så hade den här promenaden varit dum. Det förde verkligen ingenting bra med sig att han gång på gång blev påmind om den gamla Liam. Han var rädd att han någonstans skulle börja tro att han förändrats. Fastän han visste att han var full och att han skulle vara tillbaks till sitt vanliga beteende nästa gång dom sågs. Han var inte full när vi satt i köket och åt mackor. Se, det här började redan gå utför när tankar som den där dök upp. Han skulle börja försöka måla upp en bild av Liam som inte fanns. På grund av ett tillfälle då han varit nykter och ändå för några korta ögonblick nästan varit som hans gamla Liam. Hans.
”Jag vet”, sa Liam och drog på munnen igen. Han verkade åtminstone inte brottas med några jobbiga tankar. ”Det är lugnt grabben, jag har inte ens spytt den här gången. Jag klarar mig fint.”
”Verkligen? ´Grabben?´” sa Andy med ett höjt ögonbryn. ”Du ska in här”, sa han och pekade mot Liams gård ifall han ändå inte skulle klara sig så fint som han påstod.
”Åh, just ja.” Han tog stegen fram till buskarna och klev förvånansvärt smidigt över dom. ”Förresten!”
”Vad?” Andy vände sig om och såg mot honom.
”Jag kanske skulle kunna kalla dig för Nemo istället. Nästan emo men ändå inte. Som fisken istället. Du vet.”
Andy skakade sakta på huvudet. ”Nej Liam. Det ska du inte. God natt nu.”
Med ett smått roat leende gick han in på sin egen gård och öppnade sedan tyst dörren.
Han höll på att få en hjärtattack när hans mammas röst plötsligt hördes i mörkret från vardagsrummet.
”Andy?”
Han tände lampan i hallen och såg Magda sömnigt resa sig upp ifrån soffan.
”Varför ligger du här mamma?” frågade han.
”Jag tänkte vänta tills att du kom hem… Jag somnade visst.” Hon drog fingrarna genom håret och såg sig omkring. ”Vad är klockan?”
”Det behöver du väl inte göra”, flinade han och kollade sedan mobilen. ”Tjugo över två. Gå och lägg dig”, fortsatte han roat. Okej om hon hade suttit uppe och väntat ifall han gått i 7an, men han gick i 3an och han hade varit ute förut.
”Ville bara se att du kom hem. Men god natt då”, gäspade hon och rörde vid hans arm innan hon gick förbi och uppför trappen. 
Andy gick in på toan för att tvätta av sig och borsta tänderna och gick sedan vidare till köket för att hämta ett glas vatten. Han såg automatiskt mot fönstret mitt emot och fick en skymt av Liam där inne i matrummet. Han drog precis t-shirten över huvudet och Andy vände hastigt ner blicken, kände sig nästan påkommen. Det var inte bra att ha råkat kolla på Liam utan tröja två gånger på samma kväll/natt. Nästa gång han såg upp var det släckt och Liam syntes inte till.