I hate (almost) everything about you - del 3

Måndagar var aldrig något Liam såg fram emot, eller en gång hade han gjort det; då dom skulle nolla dom nya ettorna. Det hade varit kul. Men idag var det inget sådant som stod på schemat utan matte, engelska, lunch, idrott, religion (eventuellt skolk) och något fucking betygsamtal med deras mentor.
När han hade kommit hem igårkväll efter sitt lilla utbrott hade Cathy redan gått och lagt sig, så han visste inte alls på vilket humör hon skulle vara nu när han gick ner till köket. Hon satt vid bordet med en kopp te och tidningen framför sig och han lutade sig mot dörröppningen.
”Gomorron”, sa han lite hest, fortsatte sedan när hon tittade upp. ”Du igår, jag menade det inte, förlåt.”
”Jag sa dumma saker jag med, kom här.” Hon reste sig upp och kom sedan fram och gav honom en kram som han var snabb med att dra sig ur. ”Vi var dumma båda två.”
”Förmodligen mest jag”, suckade Liam. ”Förlåt.”
Han visste att hans mamma alltid gjorde sitt bästa. Att hon hade haft det tufft och fortfarande hade med allt han själv ställde till med. Han gjorde det inte alltid med mening. Ibland bara blev det. Och oftast berodde det bara på att han var Liam.
”Vi lägger det där bakom oss nu, ta lite frukost. Jag köpte marmelad igår så det finns i kylen.”

”Förresten”, sa hans mamma en stund senare när dom båda ätit klart, för en gångs skull en lugn frukost utan något tjafs. Lugnet varade däremot inte särskilt länge.
”Jag börjar lite tidigare idag så du kan åka med mig till skolan. Börjar Andys klass också åtta?”
”Hur ska jag veta det?” frågade han en aning irriterat och såg upp från mobilen.
Han visste mycket väl att Andy också började åtta med tanke på att dom hade matte tillsammans.
”Gå förbi och hör med honom då, så kan han åka med oss isåfall”, log Cathy och ignorerade hans buttra ton. ”Jag ska bara hänga tvätten så åker vi sen.”
Han hann inte ens protestera.
I hallen drog han på sig den svarta skinnjackan och slängde därefter upp den stora bagen över axeln. Var det någonting som ändå inte var alltför jävligt med måndagar så var det idrotten.
Lagom till att han stängt dörren bakom sig och gått ut på gården så åkte två av grannungarna förbi på sina sparkcyklar. Snart skulle någon kommentar komma. Fem, fyra, tre-
”Emo!”
Verkligen? Dom kunde ju komma på någonting mer passande i alla fall. Han hade god lust att springa efter dom bara för att skrämmas lite, men det var för tidigt för det. Ordet fick honom dock att påminnas om åttan, hur han ropat just det där efter Andy. Skulle dom fortfarande ha varit kompisar om det inte blivit sådär fel i 6an? Förmodligen inte. Andy var sjukt irriterande och det skulle han nog ha insett i vilket fall.
Han gick fram till nyss nämnda persons dörr och nej, det var nog ingen hemma. Synd.
”Vad gör du här?”
Han hade inte mer än hunnit vända sig om förrän dörren öppnats bakom honom och Andys förvånade, men försök till hårda, ton hördes.
”Alltså…” Han vände sig om igen. Det här var ju inte vad han hade planerat. Vad skulle han säga? ´Nej jag låtsades bara som att jag knackade på ifall morsan skulle hinna ut på gården och se mig.´ Det lät barnsligt till och med i hans öron.
”Råkade du gå fel eller?” fortsatte Andy och såg på honom med samma irritation som han nyss sett på grannungarna.
Vad fan gjorde Liam här? Skulle han fortsätta dyka upp utanför hans fönster och dörr på det här sättet? Förhoppningsvis dolde han chocken det resulterade i.
”Morsan kan skjutsa oss”, suckade Liam till sist.
Andy såg bara på honom, ögonbrynen lätt höjda.
”Men tror du att det var min idé eller?” sa Liam och slog ut med armarna.
Andy suckade lågt och drog upp en liknade bag som Liam hade på axeln. Det skulle i och för sig vara skönt att slippa åka buss. Och han hade inget emot Cathy.
”Okej”, sa han med en axelryckning och drog handen genom sitt svarta hår; omsorgsfullt plattat, tuperat, tillrufsat och så lite sprayat som möjligt för att inte slita på det.
”Vi åker om fem minuter”, avslutade Liam och gick ut från gården igen medan Andy lite fundersamt såg efter honom. Svarta tighta stuprör och en vit t-shirt som stack fram under skinnjackan. Han klädde sig snyggt, det hade Andy aldrig kunnat förneka. Men det var väl också det enda positiva med killen.

”Hej Andy”, log Cathy när han öppnade bildörren. ”Allt bra?”
”Lite trött, men annars så”, flinade han och satte sig i baksätet i den röda fiaten. ”Hur står det till själv?”
”Bara bra, tack.” Hon gav honom ett snabbt leende i backspegeln.
Liam himlade med ögonen. Det var patetiskt hur trevlig Andy alltid skulle vara mot hans mamma. Det var ju inte sån han var egentligen.
”Ska du inte sitta bak Liam? Jag kan ta din väska här”, sa hon och startade bilen.
Han tog ett djupt andetag och tvingade fram ett leende. ”Visst.” Han trängde sig in i baksätet och slet sedan åt sig bältet. Just som Cathy backade ut från gården gled hans mobil ur jeansfickan och ner på golvet vid Andys sida.
När den blondes mobil hamnade alldeles vid hans fötter böjde sig Andy ner för att ta upp den. Hans fingrar fick dock tag i något helt annat; Liams fingrar som uppenbarligen också hade sträckt sig efter telefonen. Blixtsnabbt drog han åt sig sin hand och mötte Liams blick för några sekunder. Hans hand hade varit varm.
”Du kan väl hålla koll på dina grejer”, muttrade Andy lågt och vände blicken mot fönstret i ett försök att dölja det generade som säkerligen syntes över hans ansikte. Han hade ju inte hunnit se Liams hand. Det hade inte varit hans fel.
”Ser ut som ni får fint väder på idrotten idag”, sa Cathy ifrån framsätet, omedveten om den obekväma stämningen i baksätet.
”Mm”, svarade Liam och tryckte ner mobilen i fickan igen. ”När slutar du?”
”Halv sex, så du får gärna börja med middagen om du vill.”
”Visst.”
Bilen hade känts betydligt trängre när Andy var med, och det var inte av fysiska skäl eftersom killen var allt annat än stor, och när Liam äntligen fick kliva ur den var det som att luften plötsligt var lättare att andas igen.
”Tack så mycket för skjutsen”, log Andy och stängde dörren. Han mötte sedan Liams blick när han med höjda ögonbryn såg på honom. ”Vad?”
”Du behöver inte fejka att du är världens trevligaste kille vet du.”
Det var Andys tur att höja ögonbrynen nu. ”Det råkar hända att jag tycker om Cathy och att det inte är fejkat. Den enda jag fejkar någon slags trevlighet mot är dig.”
”Det är ömsesidigt”, svarade Liam kort.
”Bra.” Med en suck gick han förbi Liam och vidare mot skolbyggnaden. 

”Tja, läget?” log Christoffer, eller Chrille som han kallades, och öppnade sitt skåp samtidigt som Liam släppte ner bagen framför sitt.
”Duger, orkar inte med matten bara”, suckade han och stack nyckeln i låset. ”Själv då? Överlevde du stughelgen med familjen?” Han log roat mot sin kompis.  
”Jo det blev helt okej faktiskt. Förutom igår när det regnade då”, sa han och plockade ut sin egen mattebok. ”Fem personer i en stuga med två rum är inte att rekommendera.”
Dom började gå bort mot mattesalen och när dom väl kom in väntade en inte så rolig överraskning. Borden stod utplacerade med stora mellanrum och det låg ett upp och ner vänt vitt häfte på varje. Det kan hända att Liam inbillade sig men Lundkvist såg ovanligt nöjd ut.
”Men fan, oförberett prov en måndag?” klagade Chrille.
”Äh du kommer ju få mvg som vanligt ändå”, flinade Liam och försökte ignorera ångesten som smög sig på.
”Sätt er på en gång så att vi kan börja”, sa Lundkvist, en man i 55årsåldern som utan tvekan älskade att plåga sina elever.
”Är det på senaste kapitlet?” frågade Caroline.
”Det får ni se. Det är sådant ni ska kunna vid det här laget i alla fall. Är alla här eller saknar ni någon?”
Det ramlade in ett par till och Liam fick syn på Andy några rader fram. Han såg säkert fram emot det här.
”Ni kan gå när ni är klara, eller sitta kvar och börja på nästa kapitel, annars går vi igenom det imorgon.”
Det prasslade till när alla vände på sina papper och som väntat såg alla tal och frågor helt obegripliga ut. Det kändes som att tiden rusade förbi utan att han fick ner ett enda svar. Jake såg medlidande på honom när han gick förbi för att lämna in sitt prov. Och ju fler som gick desto mer stressad blev han. Han klottrade ner några svar som var rena chansningar och funderade på att gå och lämna in häftet, det gjorde ju ingen nytta att sitta kvar och plågas.
Som om Lundkvist hade läst hans tankar precis då han passerade så stannade han till vid Liams bänk.
”Ta det lugnt och läs igenom uppgifterna en gång till Liam.”
Han hade god lust att muttra ett ’lätt för dig att säga’ som svar men höll tyst.

En timme senare var det bara Andy och Liam kvar i salen. Andy sneglade bak mot Liam och tyckte motvilligt lite, lite synd om honom. Det verkade faktiskt som att han verkligen försökte den här gången. Andy hade aldrig haft problem med matten så han behövde inte oroa sig för egen del, men Liam borde göra det med tanke på att matten var ett utav kärnämnena och att det behövdes ett G för att han skulle få fullständiga slutbetyg från gymnasiet.
När Liams stol skrapade till och han gick fram till deras lärare hade Andy räknat klart hälften av det nya kapitlet.
”Hur känns det? Blev det något klarare?” hörde han Lundkvist fråga Liam.
”Kan jag inte påstå. Kommer det nationella vara enklare?”
”Det kommer nog ligga på den här nivån ungefär. Fast då är det 60 minuter man har på sig.”
Liam skrattade glädjelöst till. ”Great, då kan du väl skriva IG på mig på en gång”, sa han och lämnade klassrummet.
Liam orkade inte ens försöka hålla tillbaks idag. Han var så jävla körd. Dörren öppnades nästan på en gång igen och han stannade till när han hörde sitt namn.
”Liam”, sa Andy och tappade boken men hann på något sätt fånga den innan den hunnit slå i golvet. ”Du, om du vill… jag kan försöka hjälpa dig lite med matten…” Andy visste inte ens varför han frågade. Han hade ju lovat sig själv att övernattningen hade varit den allra sista tjänsten han skulle göra den andre.
”Va, nej vad fan skulle jag vilja det för?” På Liam lät det som att Andy precis skulle ha frågat om dom skulle bli bästisar igen och om den andre ville ha andra halvan av hans kompishjärta.   
”Jag-”
”Du bryr dig inte. Och jag vill inte att du gör det heller. Så… lägg bara ner vad det än är du håller på med”, snäste han till och lämnade snabbt den svarthårige bakom sig. Varför skulle han vilja ha hjälp ifrån Andy? Och en ännu större fråga; varför skulle han vilja hjälpa Liam? För att kunna håna honom? Han kastade in sin bok i skåpet och slet ut jackan. Han tänkte ge upp den här jävla dagen.
”Liam!” Jake la sin hand på hans axel. ”Är du okej eller..?”
”Nej”, sa han kort och kände sedan hur axlarna sjönk ner. ”Nej…”, upprepade han lite lägre och bet tag i underläppen innan han lika snabbt släppte den. ”Jag drar hem.”
”Nej det gör du inte. Kom igen Liam, glöm det där nu. Det var ett prov bara, det går bättre på nästa”, log Jake. ”Nu går vi och köper torra chokladbollar i cafeterian och tycker synd om ettorna som har två år till kvar framför sig.”
Liam blev tvungen att flina lite. ”Kan vi skratta åt dom istället?”
”Gärna det”, flinade Jake tillbaks och drog tag i Liams arm. ”Bäst vi skyndar oss, vi vill ju inte missa dom.”

Andy mötte upp Lisette vid matsalen och gav henne en kram. Hon hade ganska snabbt medgett att söndagsångesten hade varit onödig, och eftersom matteprovet känts bra för Andy och franskalektionen bestått av filmtittande så hade inte han heller haft så mycket att klaga över. Efter att dom tagit för sig av grytan som utlovades vara ´het mexikansk´ men mest troligt skulle smaka rätt mesigt hade dom tagit plats vid ett bord nära fönstren, och precis som vanligt hade Lisette med sin bacillskräck tagit fram sin lilla flaska med alcogel innan hon kunnat börja äta. Precis som vanligt hade också Andy roat hållit fram sina händer för att göra henne nöjd.
”Jag gjorde en jättekorkad grej imorse”, suckade han och rörde runt lite med skeden i tallriken. Första tuggan hade inte direkt fått det att brinna i munnen om man säger så.  
”Vadå?” frågade Lisette förvånat, och Andy berättade om sitt dumma erbjudande till Liam. ”Det var väl inte korkat! Det är ju han som är dum i huvudet som inte tar emot din hjälp. Skit i honom.”
”Igår tyckte du att vi skulle lägga ner det vi höll på med?” flinade han.
”Jag trodde kanske för en kort stund att han var kapabel till att ändra sig.”
Andy log svagt mot sin kompis, hon ville så gärna tro något gott om alla, och hon blev alltid upprörd dom gånger personer visade upp motsatsen. Att Liam var ett hopplöst fall som inte skulle kunna ändra sig borde dock inte komma som någon överraskning. ”Du har hål nu va?” frågade han och drog luggen ur ögonen.
Hon nickade. ”Stämmer.”
”Hänger du med till idrotten?”
”En massa snygga svettiga killar i förhoppningsvis shorts och t-shirt, eller ännu hellre; linne, i över en timme. Du hade inte ens behövt fråga”, strålade hans kompis. 

”Du har väl kollat in dom andra i duschen va?” frågade Lisette när dom gick över skolgården mot omklädningsrummen och gympasalen.
Andy gav henne en road blick men svarade inte.
”Andy”, klagade hon.
”Om du hade bytt om med killarna, hade du kollat då eller?”
”Självklart”, svarade Lisette utan betänketid och började sedan le. ”Du kollar.”
”Det är väl klart att jag har tittat. Men det är ju inte som att jag står och råglor. Och det är inte ens särskilt spännande längre eftersom jag haft idrott med samma killar i snart tre år.”
”Vem skulle du säga-”
”Inte en chans. Glöm det, Lisette”, skrattade han och drog upp dörren till omklädningsrummet.
”Vad ska jag med en gaykompis till om jag inte får någon insiderinformation?”
”Bäst du skaffar dig en ny gaykompis.” Han skakade roat på huvudet innan han släppte dörren efter sig.

Jake hade fått som han velat. Liam var nämligen väldigt mycket kvar i skolan när det var dags för idrott. Han ville nog påstå att han var på ganska bra humör igen också. Han var väl medveten om sitt hetsiga temperament, men till det positiva hörde i alla fall att det kunde vända ganska snabbt också.
Det var brännboll som stod på dagens schema. Sam A mot Sam B. Vilket var lika med krig. Liams klass började ute och med deras många lyror och lika många brända i det andra laget fick dom en rätt bra ledning på en gång. När det var Andys tur att slå gav Liam honom sin fulla uppmärksamhet och väntade sig att han skulle ta det enkla, platta träet. Tjejträet. Istället förvånade han honom när han greppade det silvriga och runda och prövande studsade bollen i marken en gång. En smal hand strök undan luggen ur ögonen och Liam gav ifrån sig en ljudlig suck. När fan skulle killen klippa sig? Och varför gjorde han sig ens besväret att sminka båda ögonen när han i princip alltid hade luggen hängandes över det ena? Var hans ens medveten om hur mycket tjejerna i klassen tjatat om dom där extremt ljusblåa och otroligt fina ögonen i ettan? Liam kunde inte se vare sig något extremt eller fint hur mycket han än försökte. Det var vanliga jävla blåa ögon som typ 80% av Sveriges befolkning hade. Det var 1-2% procent i världen som hade gröna ögon.
”Liam! Sover du eller?!” ropade någon av hans klasskompisar irriterat när bollen for över hans huvud. Han hade inte ens märkt att Andy skjutit iväg den.
Det fick honom att komma tillbaks till verkligenheten och resten av lektionen skötte han sig som det var meningen att han skulle göra, det vill säga; han sköt långa skott, han såg till att inte bli bränd och han peppade dom andra i laget. Så länge dom inte gjorde någonting kasst förstås. Och han lät definitivt bli att reflektera över Andys frisyr eller hur långt han sköt sina egna bollar. 

”Vilka vann?” frågade Lisette då hon slöt upp bredvid Andy när lektionen var slut.
”B”, suckade han och såg i ögonvrån hur Liam och Jake gick förbi. ”Borde inte du veta det förresten, som satt bredvid hela matchen?”
”Jag koncentrerade mig på annat”, flinade hon. ”Jag måste sticka till min lektion nu, sedan slutar jag.”
”Jag hatar dig”, log han uppgivet. Det kändes fruktansvärt tungt att han skulle ha ytterligare två lektioner. ”Vi ses.”
Inne i omklädningsrummet var det precis som vanligt; stökigt, högljutt och rätt svettigt. Andy skalade snabbt av sig kläderna och tog med handduken in till duscharna. Det var som sagt inget spännande längre att kolla in dom övriga klasskompisarna – dels för att det skulle kännas creepy och dels för att det inte längre var någon nyhet vilka som var vältränade, vilka som hade fasta rumpor och vilka som hade mag- och bröstmuskler som nog skulle kunna fungera som skottsäker väst för att dom såg så hårda ut. Fastän majoriteten av killarna såg bra ut var det inte direkt någon kille i vare sig A eller B –som Andy skulle ha kunnat tänka sig något med. För övrigt var det bara en tystlåten kille i B som han faktiskt var säker på var gay. Tidigare, i början av tvåan, hade Andy däremot trott att Liam var bisexuell då han sett honom med en kille bakom skolan en gång. Dom hade stått tillräckligt nära varandra för att det inte helt skulle se ut som att dom bara var kompisar, och han tyckte sig även ha sett hur den andre – som såg en aning äldre ut – hade försökt ta tag i Liams hand. Men enligt säkra källor hade Liam i princip en ny tjej varenda helg – inga killar. Han kunde förstås vara i garderoben men Andy trodde mer på att det var han själv som missuppfattat situationen bakom skolan, att han sett något som han trott varit mer skyldigt än det egentligen var. Att han kanske till och med sett helt fel; det hade trots allt varit vinter och mörkt. Egentligen spelade det inte heller någon roll, om Liam var straight, gay eller bi. Andy var inte intresserad. Det krävdes mer än ett bra utseende för det.
Självklart gick personen han nyss tänkt på precis förbi, och utan att han hann hejda blicken så svepte den hastigt över den vältränade kroppen. För självfallet var Liam en utav dom. Det syntes på honom att han var stark utan att han för den delen hade särskilt stora muskler. Han var snarare senig, men på ett väldigt lagom sätt, inte alls sådär att det såg ut som att blodådrorna skulle sprängas vilken sekund som helst. Magrutorna såg nästan ut som att dom skulle ha målats dit av en airbrush och höftbenen var väldefinierade fast utan att se för vassa ut. Han var lång också, 1,87 skulle Andy gissa på.
”Borde vi inte få studentmössorna snart förresten? Känns som en evighet tills vi slutar, men brukar man inte få mössorna rätt tidigt ändå?” frågade Liam och ställde sig i duschen längst till höger. Andys blick gled vidare nedåt innan han blixtsnabbt vände upp den igen. Det var inte heller så att han tyckte att allt med Liam var snyggt. Killen hade faktiskt… ja men hans blonda rufs såg till exempel förjävligt ut när det var blött.
”Ja nästa vecka tror jag…?” svarade Pontus, även han hemmahörande i klass B. ”Fy fan vad vi ska supa sista veckan.”
”Vad händer om faktiskt hela vår klass ligger däckade när vi ska åka flak?” flinade Liam. ”Eller isåfall, får vi får typ se till så att någon annan ändå kör vår lastbil, och så får det stå på lakanet att ´Här skulle SpB ha stått om dom inte legat packade i parken!´”
Jake skrattade tyst. ”Fan vad dåligt. Vad ska ni i A skriva, Andy?”
Andy vände förvånat blicken mot Jake när han sa hans namn. Han hade hört vad dom snackat om men var inte van vid att någon av Liams kompisar faktiskt pratade med honom.
”Vet inte. Något mindre fjortis i alla fall”, sa han och drog lite på munnen.
”Ska du ens dricka på studenten?” frågade Liam och gav honom en av dom där blickarna som Andy hatade.
”Ska du ens ta studenten?” kontrade Andy tillbaks och låtsades förvånad.  
”Vad fan menar du med det?” Liam hade stannat med handen halvvägs genom håret och blicken fick nästan Andy att rygga tillbaks.
”Hey inget bråk i duschen killar”, flinade Jake och höll till och med ut händerna åt varsitt håll. Dumt kunde tyckas när man höll en duschtvål i den ena. ”Men fan också, skicka hit tvålen Pontus, den ligger bredvid dig.”   
”Tror du jag tänker plocka upp en tvål i den här duschen?”
Andy låtsades som att han inte hörde det där och skyndade sig att skölja ur sitt schampoo. När han öppnade ögonen igen passerade Liam precis och gav honom en hård blick.